Ur ”DN debatt nätupplagan, måndag 22 maj 2006”

"Kommunerna ratar effektiv vård av unga sexbrottslingar" Behandlingen avbryts när den börjar kosta pengar, skriver Eva Persson Göransson från Statens institutionsstyrelse.

Kommunerna avbryter behandlingen av unga sexualbrottslingar när den börjar kosta pengar samtidigt som strafftiden går ut. I stället för vård och behandling väljer kommunerna att låta pojkarna åka hem, vilket innebär en risk för att de genomför nya sexualbrott. Det skriver Eva Persson Göransson, generaldirektör för Statens institutionsstyrelse. Hittills har kommunerna bara i två fall betalat fortsatt vård, trots att ingen som genomgått hela behandlingen återfallit, skriver Eva Persson Göransson.

Vuxna sexualförövare begår ofta sexuella övergrepp redan som unga. Statens institutionsstyrelse, SiS har två särskilda ungdomshem som behandlar unga sexualförövare. Trots komplexiteten i behandlingen och den mycket svåra målgruppen är resultaten från de båda ungdomshemmen mycket goda. Hittills har ingen återfallit i sexualbrott.

På senare tid har vi dagligen kunnat läsa om överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter, sexualbrott och sexuella övergrepp på barn och unga. Forskare debatterar i vilken grad sexbrotten verkligen ökar, men i allmänhetens ögon är det otvivelaktigt så att hotet vuxit sig allt större.

Rapporteringen om brotten domineras helt förståeligt av rädsla, upprördhet och brutala detaljer. Väldigt lite kommer fram om sätt att förändra och förbättra beteenden hos förövarna, i stället växer en känsla av vanmakt som får oss alla att tvivla på att en förändring över huvud taget är möjlig. Vi vänjer oss vid att framför allt flickor och kvinnor får sitt livsutrymme begränsat och att de ständigt måste vara på sin vakt.

I själva verket finns det vård och behandling som fungerar mycket bra. Inte minst för unga sexualförövare. Sedan början av 1999 har Statens institutionsstyrelse, SiS, två institutioner som har som särskilt uppdrag att arbeta med ungdomar som har begått sexuella övergrepp. En viktig grupp eftersom ungdomar under 19 års ålder ligger bakom cirka 20 procent av alla sexuella brott.

Avvikande sexuella beteenden under ungdomsåren är dessutom förknippade med allvarliga avvikelser av sexuella beteenden i vuxen ålder.

SiS ungdomshem Tunagården strax utanför Malmö tar emot pojkar och unga män i åldern 14 till 20 år. De kan placeras enligt socialtjänstlagen (sol) eller lagen om vård av unga (lvu ). De som placeras på Tunagården har ofta begått sexuella övergrepp mot yngre barn. De har ytterst sällan missbruksproblem eller någon allvarlig kriminalitet annat än den sexuella.

Många av Tunagårdens pojkar och unga män har varit mobbade, men gruppen är i övrigt heterogen. Det finns både de som har ett introvert beteende och de som agerar ut. Första intrycket är att de är som vilka pojkar som helst. De kommer från alla samhällsklasser och kulturer. Pojkarna saknar ofta riktiga vänner men kan ha många ytliga kamrater. Ett gemensamt drag är att de sätter sina egna behov före andras.

Grunden i behandlingen på Tunagården är psykodynamisk utvecklingsteori. Personalen arbetar med pojkarnas beteenden och vad som ligger bakom deras sätt att agera. Pojkarna får träna sig i sociala kontakter och relationer med andra människor och i behandlingen ingår en stor del prosocial behandling som är förlagd utanför institutionen. Det kan handla om idrott och olika sorters föreningsverksamhet. Gruppsamtal, individuell terapi och skolgång såväl på institutionen som i vanlig skolklass är centrala inslag.

Familj- och nätverksarbete är också oerhört viktigt. Tunagården arbetar för att familjen ska vara delaktig under hela behandlingstiden.

Pojkarna stannar länge på Tunagården. Minst två år krävs för ett lyckat resultat och behandlingstider upp till fem år förekommer. Institutionen ordnar återträffar för att hålla kontakten så att pojkarna vet att de alltid kan höra av sig oavsett hur lång tid det har gått sedan de lämnade Tunagården.

En viktig faktor för att lyckas med behandling av unga sexualförövare är att det görs en grundlig utredning. SiS utredningshem i Hässleholm har ett speciellt uppdrag att utreda pojkar med sexuell problematik. Utredningen bör innehålla uppgifter om den psykiska, fysiska, sexuella, sociala och pedagogiska statusen.

En annan SiS-institution Bärby ungdomshem, utanför Uppsala, tar på sin avdelning Garanten också emot pojkar som omhändertagits enligt lvu. Men framför allt är det pojkar som dömts till sluten ungdomsvård (LSU) som kommer dit. De kan ha gjort sig skyldiga till överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter eller annat sexuellt våld och är i åldern 14 till 20 år.

Pojkarna på Garanten karaktäriseras av bristande sociala färdigheter och låg moralutveckling. De har också ofta emotionella problem, bristande självkontroll, ett egocentriskt förhållningssätt till omvärlden, är gränsöverskridande gentemot andra och saknar förståelse för andras känslomässiga reaktioner.

I behandlingen ingår en inledande riskbedömning och därefter individuell terapi, gruppterapi, ART - aggression replacement training, miljöterapi, familj- och nätverksarbete, sedvanlig skolgång med extra undervisning i sex och samlevnad samt eftervård med uppföljning.

En stor del av arbetet med unga sexualförövare handlar om att förhålla sig till deras förnekande på ett eller annat sätt. Även pojkarnas familjer förnekar in i det längsta det som har skett.

Trots komplexiteten i behandlingen och den mycket svåra målgruppen är resultaten från de två ungdomshemmen förbluffande goda. Hittills har ett 70-tal pojkar vårdats och ingen har återfallit i sexualbrott.

Trots dessa ytterst goda resultat finns anledning till oro. Längden på de utdömda LSU-påföljderna är naturligtvis i enlighet med straffskalan, men behöver inte alls motsvara den behandlingstid på två år som en ung man behöver för att verkligen i grunden ändra sitt beteende. Den vanligaste påföljden för unga sexualförövare är nio till tolv månader. På Garanten har man haft pojkar med straff som varierar mellan fyra månader och två år och åtta månader.

Ibland är straffen alltså mycket korta. Går dessutom viktig behandlingstid bort när häktestid räknas av från straffet blir det svårt att hinna med de insatser som behövs.

Det finns dock sätt att lösa problemet. När strafftiden gått ut och personalen på ungdomshemmet ser att vården inte hunnit slutföras kan socialtjänsten ansöka om att pojken blir fortsatt omhändertagen enligt lvu.

Den här möjligheten har utnyttjats endast två gånger under alla dessa år. Placeringarna hos SiS kostar. Många kommuner väljer därför att låta pojkarna flytta direkt hem, vilket självklart innebär risk för framtida återfall i sexualbrott.

Samhällets känsla av vanmakt kan bytas mot en tilltro till förändring. Med rätt förutsättningar finns framgångsrik behandling för unga sexualförövare. Framgången är beroende av att SiS, rättsväsendet och inte minst socialtjänsten samarbetar.

Nyligen beslutade regeringen att under en treårsperiod satsa ytterligare 230 miljoner kronor på ungdomsvården. Pengarna ska gå till subventioner, i speciellt utsatta kommuner i de tre storstadsregionerna, av lvu-placeringar på SiS särskilda ungdomshem och till vårdsamordnare i dessa kommuner. Det innebär ett gyllene tillfälle att ge exempelvis unga sexualförövare den vård och behandling de behöver.


EWA PERSSON GÖRANSSON
Generaldirektör Statens institutionsstyrelse, SiS

Länk till DN debatten >>>